Fan iblad faller allt samman.. det är då man förstår vad man igentligen håller på med,nu känns allt hopplöst, ja ligger längst ner i jorden och försöker desperst ta mig till ytan men saker trycker ner ännu längre.
ska ja bara glömma det som hänt? hur läge ska ja behöva lossas innan du förstår?
när du är vid mig känner ja mej hel men direkt när ja lämnar din sida vill ja srika ut min smärta!för det är då jaförstår vad ja gör mot mej själv.. du är knark för mig.. ja kan klara mej utan dig men det lär bli smärtsamt att bryta mitt beteende..


en deppig na th al ie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0